Igår skulle Emilia ta kort på dagis, linslus som hon är var det ju en trevlig händelse. Kvällen före hade vi lite bestyr med att ta fram kläder som var bra nog:) Fröken har en del åsikter om vad som passar. Vi kom iallafall bra överens ganska snart. Sedan skulle det vara två tofsar i håret. Pappa som normalt sett väcker och får iväg fröknarna på morgonen var inte betrodd att göra dessa tofsar, så jag skulle väcka Emilia straxt innan jag skulle åka till jobbet för att ordna den detaljen. Jag går upp kvart över fem på mornarna och efter ca en kvart är jag klädd. ( Börjar ju bli äldre, så det tar så lång tid!! ) Just då, alltså halv sex hör jag den ljuva stämman som ropar: Mamma ska du inte väcka mig snart? Man kan inte annat än le. Försökte få dottern att sova en stund till, men det fanns ingen tanke på det. Så vi åt frukost tillsammans och tog på kläder och fixade håret. Så kan det gå när det är stora saker på G.
Resultatet